.

&

Happines is not a destination, it's a mood.

Jag är ett fan av One Tree Hill och igår visade dem ett avsnitt av den nya säsongen som går just nu. Serien tar ofta upp tänkvärda saker som får en att beröras och tänka till. Jag hade ett sånt ögonblick igår när jag satt parkerad i soffan.

Julian som är Brookes kille gör en dokumentär. I slutet reflekterar han över det han har upplevt. Han säger då: Happiness is not a destination, it's a mood. Han menar att lycka inte är ett mål utan ett tillstånd så som hunger, glädje och sorg. Han nämner också att vi människor vi ser lyckan som ett mål i livet och vi når lycka genom att åstadkomma olika saker på resans gång ex. skaffa barn, bestiga Mount Everest, lära sig att cykla etc. Vi tror att vi finner lycka genom att sätta upp olika mål i livet, när vi kan finna lycka rakt framför näsan på oss. Vi förväntar oss så mycket av målen i livet att vi inte kan se lyckan som finns framför oss. Jag tror inte att vi ska lägga allt för stor energi på att finna lyckan då vi vet att lyckan kommer och går.

Jag tror på att man ska ha mål i livet och att de självklart ger en lycka, men vi ska inte heller jaga upp oss för mycket på att söka lyckan då den faktist finns runt omkring oss. Lycka är som ett tillstånd. Ibland är man hungrig, ibland inte. Ibland känner man lycka, ibland inte. I dag gör man en så stor sak över sin dåliga dag och vi blir genast deppiga. Vi ser inte ljuset längre fram i tunneln där lyckan finns för att vi blundar för den. Hur ska man se stjärnorna om det inte är mörkt? Lyckan kommer till oss tillslut och om vi slutar med att ha så höga krav på lyckan så lär vi finna den mycket lättare.

Hur ska vi kunna känna lycka om vi inte kan känna oss olyckliga ibland? Utan de olyckliga, trista och deppiga dagarna skulle vi inte uppskatta de lyckliga dagarna.

För ett tag sedan anmälde jag min blogg på http://jnytt.se/blogg/start och tänkte att det kunde vara en kul grej för man vill ju inte bara ha läsare från sin umgängeskrets. Jag skulle vilja ha fler läsare för då vet jag att folk tycker att jag skriver intressant och då får man en respons för det. Och den responsen fick jag nyss. Jag kikar ibland vad min statestik är och den brukar ligga mellan 10-15 normalt, men nu när jag kollade hade jag 37 unika besökare. 37?! vilka är dessa människor? Litet smil framträdde i mitt ansikte och gick snabbt över till bloggportalen på jnytts sida. Där låg jag bland de mest klickade bloggarna och som grädde på moset fanns låg jag bland de 20 mest klickade bloggarna idag och låg då på 16:e plats. Chockad! Jag tycker det är himla kul att ni läser min blogg faktiskt, så tack. Eran förtjänst!

Vill också tillägga att jag inte är titelsjuk och vill inte bli en Kenza, Foki, Blondinbella, Kissie eller liknande (dock tjänar de riktigt bra på sina bloggar!). Men det är roligt att bloggen växer lite! Så anmäl er till bloggportalen :)

Min stolta och lite töntiga 16:e plats.

It's aliiive!!

Haha, kanske inte direkt behöver "Frankenstein" känslan här, men mitt syprojekt är klart! Det kanske inte blev värsta projektet och föreställ er inte en stor, fluffig balklänning för detta kan även den klumpigaste personen fixa. Mitt projekt handlade om att fixa ett par schysta sommarshorts. Mamma skulle slänga massa kläder och upptäckte då ett par jätte snygga jeans med ett ganska ljust jeanstyg, så jag passade på att råffa åt mig det! Men här kommer hur du ska göra steg för steg samt resultatet.

Steg 1: lägg upp byxorna på ett bra bord där du har plats.



Steg 2: Markera med en penna hur långa du vill att de ska bli. Jag gjorde dem lite
längre för att kunna vika upp dem i kanten





Steg 3: vik upp kanterna till dne längd du vill ha. Sedan nålar du
fast nålar i tyget och börjar sy.

Tips: Använd ett rivjärn på olika ställen på shortsen för att få den där slitna stilen.
Jag har användt rivjärnet under den vänstra fickan, vid den högra kanten och en av backfickorna.

Här kommer resultatet!

Rubriken säger allt!

Ja, inte många bilder och definitivt ingen bra kvalité, men man kan ju inte begära allt från mobilerna!

Sylådan ska inom kort tas fram och ska påbörja på två av mina porjekt nu. Inget avslöjande ännu, men det kommer senare ikväll! Men nu hoppas jag bara att detta kommer att passa. Kanske ska ta detta till nästa nivå och utöka designen? Ja, mer om detta får ni, som sagt, se senare!

Dagen har rullat på riktigt bra och det är tack vare Syodagen som har hållts på ED. Då har man kunnat gå på olika pass där folk har pratat om olika yrken och olika högskolor och jag har tidigare varit inne på sjukgymnnast, men det är ganska uteslutet nu. Jag tror jag ska satsa på att bli sjuksköterska eller socionom. Dessa två yrken verkade spännande! Men ska ändå ta ett år ledigt och fundera vidare.

Vet ni? Vissa kallar mig klumpig och idag kom min klumpiga sida verkligen fram. Jag insåg att klockan närmade sig halv och bussen skulle gå då så fick smårusa till busshållplatsen. Jag har två valmöjligheter. Antingen kan jag ta vägen runt husen eller gena genom ängen. Det fick bli ängen! Innan ängen finns en trappa och en snövall innan den och jag hade tagit på mig mina skor med en aning höga klackskor för denna snövallsbestigning. Så när jag ska börja klättra upp för den här en meters höga snövalllen så trampar jag självklart på en hal fläck och plötsligt ligger jag där på marken. Tar mig snabbt upp och kollar runt så att inte någon har sett och känner en sådan grym smärta vid handflatorna. Då har jag skrapat min handflata så den ser helt misshandlad ut. Ja, roligt minne att skratta åt sedan..

shit pommesfrites...dags att plugga !

Hittade nyss en sjukt fin klänning i butiken Zara. Åh, helt underbar! Men när jag sedan ska kolla priset så står det....Price not available in EURO! Suck... men hoppas att det ska finnas i butikerna när jag och Pauline ska göra en trip till Göteborg!

Here's the dress..

Ja, egentligen kan man ju skriven en helt osammanhängande rubrik, men vill ändå att rubriken ska stämma överrens med inlägget men så orkar jag inte lista ut ngn så det får bli något simpelt och okreativt. Så, tillbaks till inlägget. Hur har eran dag varit? Min har varit bra men händelserik fast det har direkt inte hänt något nytt, utan det har tillkommit situationer som man sedan kan vika ihop i livets ryggsäck. Orkar inte gå in på det men kan ju säga att man har mött på lite konfrontationer, som nu jag hoppas är lösta.

Dagen har varit som en vanlig onsdag, förutom att vi hade prov. Gick i skolan och mötte sedan upp Natta och Kris för att träna. Vill bara påpeka att du är sjukt fina människor som jag älskar riktigt mkt! Alltså, är glad över att de finns i mina liv. Natta hade läst i min blogg och var den första som frågade hur jag kände inför sjukdomen. Alltså jag vill själv inte ta upp det för vill inte tjata ut folk, men då var det skönt att hon tog upp det så att man muntligt kunde ventilera och den lilla frågan värmde, så tack Natta! <3 Det krävs inte mycket för att man ska känna sig betydelsefull.

Anyway, kanske dags att få in lite i foderintaget för är grymt hungrig!
...så mot kylskåpet!

Jag försöker förbereda mig för det värsta senariot inom sjukdomen. Att jag kanske kan bli så hörselskadad att jag måste använda hörapparat. Jag kan t.o.m. bli döv. Detta gör mig rädd, hela den här situationen gör mig rädd. Detta är okänd mark som jag inte har beträtt och vet inte ritkigt vad jag ska förvänta mig. Saken är den att med denna sjukdom så kan man inte i förväg veta vad som ska hända. Man vet bara vad som är möjligt att hända.

Just nu söker jag efter fakta om sjukdomen och får fram positivt som negativt. Operation som jag hade hoppats på inte alltid är den bästa lösningen. Det kan hända att man förlorar vissa smaksensorer på tungan, man kan bli döv eller skada örat på något sätt. Men å andra sidan kan det ju gå bra med. Men man ser aldrig de positiva eftersom det negativa skyltas framför ögonen på en dirkekt.

Detta har faktiskt kommit som en chock för mig och har inte kunnat hålla tårarna borta. Mesigt, jag vet. Jag ska ju inte dö. Men tanken på att bli förändrar, handikappad skrämmer mig. Speciellt det faktum att jag kan bli döv. Är rädd att gå miste om saker och ting som nu förgyller mitt liv dvs musiken. Musik för mig är nästan allt. Jag skulle inte kunna klara mig utan musiken. Jag vill kunna njuta av lugn musik i soffan med en bok, dunkade musik ute på dansgolvet eller bara höra all världens ljud. Jag vill inte gå miste om ljudet när vågorna träffar stranden eller mina vänners skratt. Ljudet gör så mycket mer än vad vi tror. Allt blir så grått och trist utan ljudet eftersom den förgyller vardagens små tomrum. Man kan ju bara jämföra när man kollar på film, speciellt skräckfilmer. Ljudet gör att i en skräckfilm. Utan ljudeffekterna skulle filmen bli tråkig.

Jag vill helst av allt bara få kontakt med en läkare och veta om denna sjukdom och vad oddsen är för att mista hörseln.

Har sedan ett tag sedan känt av att mn hörsel har försämrats och har länge velat kolla upp det så idag var jag på vårdcentralen för att kontrollera mina öron. Som liten konstaterades att jag hörde sämre på vänter öra och har nu känt av det allt mer. Och när jag gjorde testet sa det som förra gången att jag hör lite sämre på vänster, men det inte ska vara något farligt. Men min läkare sa också att jag skulle kolla upp ifall det fanns någon i släkten som hade någon hörsel sjukdom. Jag berättade att det troligen inte var så men i bakhuvet hörde jag en svag röst att det inte stämde för har hört pappa prata om att farmor hade fel på hörseln. Han berättar då om en ärftlig sjukdom som gör att stigbygeln i mellanörat inte är så elastisk som den borde vara och därför får man nedatt hörsel. Jag ringde upp farmor nyss och hon bekräftade mina farhågor, den sjukdomen låg alltså i släkten. FAN! Fick veta att man kan operera bort vissa delar av stigbygeln och ersätta det men det kanske inte hjälper första gången och man måste kanske göra om operationen. Om inte det hjälper finns det hörselapparat. NEVER tänkte jag, aldrig att jag sätter på mig en sådan apparat! Visst, om jag vore 60 så men inte nu när jag är så ung!

Jag blir lite bitter på livet och känner att allt kan vara så orättvist. Nu skiter jag i mitt förra inlägg om självkänsla och sånt för nu är jag riktigt bitter. Jag har både fel på synen och på öronen, kanske måste ha en jävla apparat intryckt i öronen som gamlingarna på jobbet har, jag är varken jätte snygg eller är en sådan person som alla verkligen vill känna. Varför ska allt falla på mig?! ( Nu vet jag att jag borde tänka: det finns folk som har det värre) Men är för bitter just nu. Det värsta vore om jag fick en hörapparat. Vill inte!! Mamma ska ringa in till vårdcentralen och boka in en  tid så att jag kan få en remiss till en öronläkare. Hoppas hoppas hoppas allt löser sig!

Because you had a bad day
You're taking one down
You sing a sad song just to turn it around
You say you don't know
You tell me don't lie
You work at a smile and you go for a ride
You had a bad day
The camera don't lie
You're coming back down and you really don't mind
You had a bad day
You had a bad day

Okej, killens dag i sången har ju varit hemsk och det är lite väl att ta i. Min dag har snarare varit dålig och inte nått de förväntningar jag hade byggt upp. Det hela började med att jag skulle skjutsa mamma till vårdcentralen och hade en sådan "inget-passar-mig-dag" så provade massa kläder innna jag tyckte att jag såg någorlunda okej ut. Eftersom det tog så lång tid hade jag bråttom med att sminka mig, men efter massa tjat och gnäll över andra saker i huset som jag borde göra, ger jag upp sminkningen och kör henne. Åker sedan hem igen för att göra mig klar för att möta Pauline och kör lugnt iväg till stan. Men sedan kommer stressen igen när jag ska försöka hitta parkeringsplats och gör massa fel. Sedan har jag förföljt av denna stress och den har varit riktigt påtaglig att jag bara vill dimpa ner i soffan och inte göra ett skit.

Så det tänkte jag göra nu innan jag måste plugga igen.
Hatar dagar som denna!

Snart ska jag, pappa och syster in till stan för att parkera oss vid ett bord på jenens där god mat ska avnjutas och sedan ska vi kila in till SF och träffa skådisarna i Åsa-Nisse. Kommer bli en fin kväll för det är inte alltid vi gör sånt här med pappa, så lite kvalitetstid med familjen, minus mamma som jobbar. Kommer bli najs! Men nu verkar pappa vara på gång så får slänga iväg detta inlägg och bege mig mot bilen.

Ha en fin fin söndag alla!

Bilderna kanske inte gav direkt vårkänslan eftersom grönskan inte hade ploppat upp.
Men solen, värmen och glädjen finns definitivt där!

Det har absolut varit en fin dag! Sov till kl tolv och gjorde massa amerikanska pankakor som jag och syster smaskade i oss. Sjukt gott med lönnsirap och grädde till, dock riktigt onyttigt! Sedan under dagen blev det en fika med fina Micha som kommer lämna Sveriges gränser för ett varmare ställe. Snacka om att avudnsjukan stiger. Blir så taggad till resan i Augusti när hon pratar om sin resa. Men iaf, fikat var mysigt och tjöt as usual! Så säger bara tack detsamma Micha! :)

Därefter blev det bara att hämta bilen hemma för att sedan hämta upp tjejerna för en utekväll på stan. Det var spontant och ganska otippat, men hade en grymt trevlig kväll, där man träffade många som man kände. Dock var man helnykter för hade bilen så satt med min cola och försökte se sådär cool ut. Det roliga var att när servitören kom till vårt bord frågade han om alla var klara med sina drinkar. Då tog han allas glas förutom mitt, vadå pik?? Men kan ju ialla fall medge att man inte behöver ha alkohol för att ha kul!

Det fina med kvällen var definitivt all dans, men ibland kan för mycket folk och folk som tar för mycket plats gå mig på nerverna. Det stora dansgolvet på centrum hade inte öppnat så alla mer eller mindre stod och trängdes på det lilla. Och självklart ska några tjejer ta extremt mycket plats, hoppa runt och dansa spasmiskt genom dansgolvet. Dessutom skulle de även trängde sig förbi mig och becka ett antal ggr. Jag ville bara säga till dem att de skulle sätta sig ner och sitta stilla. Blev riktigt irriterade på dem att jag fick upp en del ordspyor som jag tyst sa för mig själv. På tal om ordspyor så kanske det inte är ett fräsch uttryck, men det betyder mer eller mindre att man inte kontrollerar det man säger utan det flyger ut en i alla fall.

Men för att komma till rubrikens innehåll. Alltså hur raggar ni killar egentligen? Tror man ska börja gå en kurs eller något. Det förekom några fina raggningsknep på centrum idag och tror inte att de gick hem direkt. Exempelvis en kille som hela tiden skulle envisas med att gå igenom vår grupp och varje gång la han till ett flin. Riktigt irriterande för vi kopplade inte direkt raggningen. Sedan fanns det en kille som började strippa. Oh yeah...eller inte. Försöka duger, tanken som räknas! Men det sjukaste jag har sett idag var när en kille stod och hånglade med ett träd, BOKSTAVLIGEN! Han stod där och grovhånglade med ett träd och det såg ut som han kompenserade alla kvällens försök till strul. Men man säger ju att man ska krama ett träd när man är vilsen, då kanske man ska hångla med ett träd när man känner sig ensam? Kanske inte det mysigaste direkt.

Anyway, great great night!

Bild från förfesten i fredags.

Kvällen tillbringades som sagt i B-ryd hos Cathrine där vi tjockade oss med pizza och tittade på skräckfilm (Funny games). Den här filmen var riktigt sjuk. Nu talar jag inte om blod som flyger överallt, utan psykiskt sjuk. En panik film med andra ord. Se värd, helt klart! Jag reagerar som jag alltid gör när jag kollar på film dvs sitter nära någon och gömmer mig bakom denna person eller bakom en kudde eller något. Jag vet, jag är en sådan meees, men jag klarar inte av trycket när paniken stiger. Men jag kollar upp hela tiden men för att vara beredd att dyka ner i min trygghetszon så håller jag ändå låg profil. Dessutom pratar och kommenterar jag under filmens gång. Så om ni ska kolla på skräckfilm ska ni vara beredd på dessa. MEN, jag var inte den enda. Cathrine gjorde samma sak och det roliga var att vi skrämde upp varandra hela tiden. Tror vi är ganska lika på den punkten. Men jisses vad kul vi hade!

Så Funny friend and Funny games!

Har i princip bara arbetat idag och trots min (jääkla) förkylning var jag taggad över att arbeta och fick ingen gå-upp-tidigt-ångest idag, så skönt att vara peppad för arbete. Man presterar så mycket bättre! Och dagen blev så mycket bättre! Har haft en riktigt rolig dag på jobbet, cred till mina arbetskamrater. Ja, dagen har minsann flytit på rejält.

Nu sitter jag här med håret virat i en turban och ska väl snart sätta igång att torka håret. Ska nämligen ut till Bankeryd för en skräckfilmskväll med kompisar. Kommer bli riktigt fint så ser fram emot kvällen som sakta nalkas! Hahha, jag funderar ibland över vilket fint språk jag använda...nalkas t.e.x. Känner mig så ungdomlig! Men känns gött att kunna bidra med andra ord än "standard" orden som vanligtvis flyter ut ur munnen på oss ungdomar.

Angående den här listan som jag skrev om i söndags natt då jag vakade över tanten. På eftermiddagen den dan såg jag ett program där fyra killar hade ne lista på 100 saker (lite ambitiöst) de skulle göra innan de dog. Så de köpte en hippiebuss och åkte runt i USA för att uppfylla dessa mål. Jag blev så sjukt inspirerad! Dessa killar som knappt har några pengar tjänar ihop till en skruttig buss och verkligen uppfyller i princip alla sina mål. Hur fint skulle inte det vara att göra en sådan resa? Men nu tror ni säkert att många av dessa mål var stora, pampia som hoppa bungyjump, simma bland hajar etc. Men många var små saker som att lära sig surfa. Alltså det är inte alltid de stora målen som förgyller, utan de är alla de små målen. Många bäckar små leder till stor å... eller något i den stilen. Men det ordspråket stämmer så bra så imorgon ska jag sätta mig ner och skriva några mål som jag vill uppnå under tio år. 10 mål under 10 år...kanske skulle vara något? Anyway, gör det här med och försök att uppfylla allt på listan. Man tror att man har så mycket tid i världen men så en dag tar tiden slut och då står man där och tittar tillbaka på sitt liv med en besviken min.

Tänk på det!

Chokladmoussetårta à la alla hjärtans dag

Ingredienser:
* Chokladmousse
* Grädde med chokladsmak
* Sylt
* Sockerkaka
* Gelehjärtan
* Blockchoklad
* Chokladhjärtan



Så här gör du...



Baka en sockerkaka, helst dubbel sats. När sockerkakan är klar ska du dela den på mitten. Sedan kan du antingen skära ut ett hjärta själv eller använda en pepparkaksform.



Därefter ska ni förbereda chokladmoussen. Det står oftast på förpackningen hur ni ska gå till väga.



Under tiden moussen stelnar smälter du en del av chokladen och brer du på ett lager på det understa lagret ac sockerkakan. När chokladen har stelnat lägger du på ett laget med sylt. Jag använde mig av skogsbärssylt.



När moussen är klar brer du på ett tjockt lager på sylten.



Jag fann ett paket med chokladhjärtan så improviserade och la det på chokladmoussen. Man kan även lägga annat som frukter.



Nu är det dags för att lägga den översta delen av sockerkakan. Du ska även bre på ett lager med smält choklad här också. Vänta tills det stelnar.



Nu kommer finalen då man ska bre på grädden och dekorera tårtan med gelehjärtan.


Hoppas det smakar!

Kvällen med tjejerna var mycket fin och för att beskriva kvällen
tänker jag lägga upp ett litet bildspel...enjoy!











Fina bilder att visa barnbarnen sen! ;)

2 glas

• 2-3 kiwi, skalade och delade
• saften av 1 apelsin
• isbit

Sockerlag:

• 1 dl socker
• 2½ dl vatten
• saften av 1 citron
• Vodka

Gör så här

Koka socker, vatten och citronsaft tills sockret löst sig. Låt lagen svalna. Mixa kiwin tillsammans med apelsinsaften. Tillsätt sockerlagen och några isbitar.

Servera i höga glas.

(Recept taget från coop)


Recept 2:

Om man inte vill vara så ambitiös kan man bara köpa ett paket med piggelinglass som man lägger i ett glad med vodka och sprite. Mängden sprite, glass och vodka bestämmer ni själva.


Vill bara påminna om att alkohol kan skada kroppen!


Annars have fun! ;)

Gammal bild på mig och Nina när vi förbereder oss för kvällens party.
(Detta var i nian eller något)

Har ni tänkt på hur introt i serier och filmer måste fånga vårt intresse så att vi tittar vidare. Jag har fastnat för en serie som heter "The Pacific" och handlingen sker under andra världskriget så Amerika går in och anfaller Japan och man får följa soldaternas fysiska och psykiska strid i kriget. Men introt har fångat mig och anledningen till att den berör mig är att man får en känsla av verklighet, olika känslor som soldaterna i serien kommer fram i introt och man fångas av dessa känslor. Låten som spelas och filmklippen i introt fick mig att bli intresserad. Ni kan ju själva avgöra vad ni tycker, men introt är bra och serien är definitivt bra!

En annan serie som har ett bra intro är "One Tree Hill". Men behöver nog inte säga så mycker mer om den serien för den är en av dem bästa. Punkt!

Nu kunde man inte lägga in One Tree hills intro, men checka gärna på youtube. Men troligtvis har ni redan sätt den ;)

En bild som inte stämmer överrens med ämnet!

Bilden som jag tog idag kunde jag inte få över, så fick ta en gammal bild.

Såg att min kära kusin hade lagt upp ett inlägg om att hon tittade på olika högskolor och kände att jag kanske också borde sätta igång med det. Framförallt fundera över lite vad jag ska utbilda mig till. Jag tycker det är riktigt svårt att välja ett yrke som jag tror jag skulle vilja arbeta med. Jag funderar på:

* Arbetsterapeut
* Sjukgymnast
* Klinfyssjuksköterska

Men jag vet inte om det kommer att passa mig. När jag läser om programmen verkar det intressant, men är rädd att jag ångrar mig. Det jag vill uppnå i ett arbete är social kontakt, så jag vill absolut inte hantera massa mediciner. Jag vill träffa olika människor genom det arbete jag tillslut kommer att välja och jag vill att det yrket ska innehålla fysikt arbete eftersom jag inte vill sitta still vid ett skrivbord.

Jag tror att det är viktigt att man först gör klart för sig vad man är intresserad av. Det har jag redan kommit fram till; hjälpa människor. Sedan får man ta nästa steg. Hur vill du att arbete ska gå till? Jag vill att yrket ska innehålla det jag skrev här ovan samt kreativitet, så att jag kan få tänka ut lösningar själv. Nästa steg är att hitta ett yrke som passar in på ens krav. När man gjort det är det bar att leta efter en utbildning.

Just nu är jag ganska inne på sjukgymnast och det finns inte i jönköping och de alternativ som jag funderar på är:
* Kalmar
* Linköping
* Lund
* Göteborg

Nu ska jag inte studera förens om ett år, men man blir lite stressad över detta eftersom jag fortfarande är osäker. Men har ett år så kan söka i lugn och ro!

Ibland kan jag fundera över hur mitt liv skulle se ut ifall jag bodde i en annan stad, gick på en annan skola eller gick i en annan klass. Hur skulle jag vara? Vilka kompisar skulle jag haft? Vilka intressen skulle jag ha? Jag tror att en stor del av oss påverkas enormt mycket av vilka vi umgås med och vad vi stöter på i livet. Man har en viss grundpersonlighet, men allt kan formas av allt runt omkring. Exempelvis: om jag skulle vara en blyg person som umgicks med blyga människor skulle jag troligen inte bli mindre blyg eftersom mina vänner inte inspirerar mig till att bli mer öppen. Men ifall jag skulle ha vänner som är framåt och sociala skulle jag troligtvis bli mer social och öppen eftersom jag ser upp och påverkas av mina vänner. Det är lite underligt hur omgivningen påverkar vår personlighet.

Frågan är vem jag skulle vara ifall jag inte hade de vänner jag umgås med idag? Den frågan kan jag aldrig få svar på, men det skulle vara intressant att byta umgänge för att se om min personlighet blir förändrad. Men sedan kom jag att tänka på nu att vi kanske inte riktigt ändrar personlighet, utan vi förstärker och försvagar vissa drag som identifierar oss när vi byter umgänge. Jag tror många har olika grupper som man umgås med och det finns ändå en tydlig skillnad. Jag tror att vid byte av dessa grupper anpassar man sig till situationen och smälter in. Man blir som en kameliont (stavning?).

Något som jag skulle vilja ändra med mig själv är bl.a. min ambition som kan förvandlas till en dominant sida vid grupparbeten och uppgifter. Om inte saker och ting inte riktigt flyter på eller stannar upp kan jag undermedvetet och omedvetet ta rollen som ledare och försöka styra upp allt. Detta kan folk ses som irriterande och jag skulle vilja ändra på att bli mindre bossig. Men som Sandra, en kompis till mig, sa. Hon sa att när man ger folk pikar och försöker styra upp så tar man det kanske för personligt och bygger upp en osynlig mur. Men min ambitiösa sida kan vara till nytta med då jag tar mig igenom de uppdrag jag tar på mig. Något jag också skulle vilja bli är mer frammåt. När jag lär känna nytt folk är jag först lite reserverad för att känna av stämmningen för att få en bild av hur personen är och på så vis anpassa mig till personens personlighet. Det innebär inte att jag fejkar, för behåller min personlighet, men jag förstärker eller förminskar mina drag en aning.

Men nu vill jag också påminna mig själv och andra att alla har en baksida och om allt vore perfekt så skulle man inte kunna glädjas av och uppskatta de positiva sidorna man har.

Ne jag ångrade mig, utför massakern imorn istället eller senare ikväll. Vill titta på en film och dricka lite te. Så hittade i vår filmbunt "Djävulen bär prada" så det får bli den. Såg den för ett tag sedan och orkar inte lägga ner massa energi genom att välta ut allt för att hitta en bättre. Så min kväll kommer att bestå av filmtittandet och kanske ett och ett annat jeansmord.

Var föresten och fikade med några klasskamrater och det var sjukt fint att ta en sådan spontan fika. Helt klart höjdpunkten på dagen! Nu när religionprovet är över har jag det ganska slappt så tar igen religionplugget med en film!

Over and out!

Pauline visade mig och Sandra ett klipp på Youtube där en kör bildar regn och åska av ljudet från fingrar, händer och ben. Det är riktigt häftigt att se! Checka vetja!