.

Har sedan ett tag sedan känt av att mn hörsel har försämrats och har länge velat kolla upp det så idag var jag på vårdcentralen för att kontrollera mina öron. Som liten konstaterades att jag hörde sämre på vänter öra och har nu känt av det allt mer. Och när jag gjorde testet sa det som förra gången att jag hör lite sämre på vänster, men det inte ska vara något farligt. Men min läkare sa också att jag skulle kolla upp ifall det fanns någon i släkten som hade någon hörsel sjukdom. Jag berättade att det troligen inte var så men i bakhuvet hörde jag en svag röst att det inte stämde för har hört pappa prata om att farmor hade fel på hörseln. Han berättar då om en ärftlig sjukdom som gör att stigbygeln i mellanörat inte är så elastisk som den borde vara och därför får man nedatt hörsel. Jag ringde upp farmor nyss och hon bekräftade mina farhågor, den sjukdomen låg alltså i släkten. FAN! Fick veta att man kan operera bort vissa delar av stigbygeln och ersätta det men det kanske inte hjälper första gången och man måste kanske göra om operationen. Om inte det hjälper finns det hörselapparat. NEVER tänkte jag, aldrig att jag sätter på mig en sådan apparat! Visst, om jag vore 60 så men inte nu när jag är så ung!

Jag blir lite bitter på livet och känner att allt kan vara så orättvist. Nu skiter jag i mitt förra inlägg om självkänsla och sånt för nu är jag riktigt bitter. Jag har både fel på synen och på öronen, kanske måste ha en jävla apparat intryckt i öronen som gamlingarna på jobbet har, jag är varken jätte snygg eller är en sådan person som alla verkligen vill känna. Varför ska allt falla på mig?! ( Nu vet jag att jag borde tänka: det finns folk som har det värre) Men är för bitter just nu. Det värsta vore om jag fick en hörapparat. Vill inte!! Mamma ska ringa in till vårdcentralen och boka in en  tid så att jag kan få en remiss till en öronläkare. Hoppas hoppas hoppas allt löser sig!