.

En kväll hos Sandra diskuterade vi hur vi tjejer överanalyserar allt och inte berättar vad vi egentligen vill. Detta gäller mer eller mindre alla tjejer, för er som är tjej eller för er som har en flickvän har väl någon gång stött på våra komplexa drag? När vi diskuterade det kom det upp hur man analyserade sms som kom från killar man tyckte om. Om ni verkligen inte känner igen er så släng in en kommentar och protestera, men tror de flesta håller med. Om ni får ett sms från en kille som ni verkligen tycker om och han skriver "hjärta" i slutet så blir man alldeles till sig och man är på god väg att ringa i bröllopsklockorna (nu överdriver jag lite). Om man håller sms kontakt med denna kille och han under denna tid ändrar sitt sätt att skriva, exemplevis slutar skriva smileys, då kokar vi tjejer ihop det värsta och tänker; nu är det köört! Lite väl överdramatiserade är vi och verkligen analyserar allt: nu skrev han så, nu la han till ett hjärta, nu försvann den glada gubben, han skriver kortfattigt m.m. m.m. m.m. Men i själva verket behöver det inte betyda något.

Sedan har vi tjejer den fina egenskapen att inte säga vad vi vill, utan vi vill att killarna ska komma på det själva. Vi vill att de ska fråga om de kan laga mat när vi pikar dem att vi är hungriga, men sedan är det roliga att när killen snappar upp piken eller bara av ren vänlighet erbjuder sig att laga mat kan vi tillslut säga: Det är ingen fara, det ska du inte behöva göra. Så från början kan det hela vara ett undermedvetet test ifall han skulle vilja laga mat åt oss. Löjligt värre! Killen förstår nog ofta inte den piken (eller?) och kan, om vi ha tur, uppfylla våra önskemål. Men när han erbjuder sig och vi tackar nej, kommer nästa steg. Då vill vi att han ska insistera och då ger vi oss och det får oss att se ut som oskyldiga rådjur.

Men varför är vi så komplexa? Varför inte bara fråga ifall killen kan laga mat? Varför ska vi gå sådana omvägar, det tar längre tid och det är större chans att vi får maten lagad om vi frågar fint. Men sedan tror jag att det är inte själva maten som är det viktigaste som vi vill lyfta fram, utan det är gesten och tanken bakom. Vi vill se ifall han skulle kunna utföra det det vi önskar utan att be honom, vi vill alltså att han ska tänka på det själv utan att vi hela tiden ska be honom. Men på ett sätt gör vi det, men vi är så "skickliga" att vi gömmer det i en pik.

Men skillnaden är ganska underhållande och jag känner igen lite i det vi diskuterade hos Sandra. Men tänk vad enkelt allt skulle vara ifall tjejerna var som killar. Rak på sak, inga krussiduller utan går direkt på. Men då skulle vi inte kunna skratta åt vårt beteende ;) Killar, ni får stå ut med vårt otroligt komplexa tankesystem whether you like it or not!