.

Happines is not a destination, it's a mood.

Jag är ett fan av One Tree Hill och igår visade dem ett avsnitt av den nya säsongen som går just nu. Serien tar ofta upp tänkvärda saker som får en att beröras och tänka till. Jag hade ett sånt ögonblick igår när jag satt parkerad i soffan.

Julian som är Brookes kille gör en dokumentär. I slutet reflekterar han över det han har upplevt. Han säger då: Happiness is not a destination, it's a mood. Han menar att lycka inte är ett mål utan ett tillstånd så som hunger, glädje och sorg. Han nämner också att vi människor vi ser lyckan som ett mål i livet och vi når lycka genom att åstadkomma olika saker på resans gång ex. skaffa barn, bestiga Mount Everest, lära sig att cykla etc. Vi tror att vi finner lycka genom att sätta upp olika mål i livet, när vi kan finna lycka rakt framför näsan på oss. Vi förväntar oss så mycket av målen i livet att vi inte kan se lyckan som finns framför oss. Jag tror inte att vi ska lägga allt för stor energi på att finna lyckan då vi vet att lyckan kommer och går.

Jag tror på att man ska ha mål i livet och att de självklart ger en lycka, men vi ska inte heller jaga upp oss för mycket på att söka lyckan då den faktist finns runt omkring oss. Lycka är som ett tillstånd. Ibland är man hungrig, ibland inte. Ibland känner man lycka, ibland inte. I dag gör man en så stor sak över sin dåliga dag och vi blir genast deppiga. Vi ser inte ljuset längre fram i tunneln där lyckan finns för att vi blundar för den. Hur ska man se stjärnorna om det inte är mörkt? Lyckan kommer till oss tillslut och om vi slutar med att ha så höga krav på lyckan så lär vi finna den mycket lättare.

Hur ska vi kunna känna lycka om vi inte kan känna oss olyckliga ibland? Utan de olyckliga, trista och deppiga dagarna skulle vi inte uppskatta de lyckliga dagarna.