.

Sitter här fastklistrad framför datorn och skriver ett CV som ska skickas till Ryhov. Mitt första CV och tycker ändå att jag fått ihop allt ganska bra. Men pappa ska titta på de så man inte är helt naiv. Men har iaf ring Akutvårdsavdelningen och anmält mig som intresserad så får skicka in CV så småningom. Känns lite lagom pirrigt att man kanske kan få tjänsten som undersköterska på ett sjukhus! Det är en hel del ansvar som tillkommer och hoppas jag är tillräckligt kunnig för arbetet. Men det är väl de som gör mig lite nervös eftersom jag inte riktigt är säker på mina kunskaper men får lugna mig med att vi kommer att läsa en profilkurs och kommer att välja sjukvård så hoppas att det ska duga.

Men nu kan jag inte sitta här för länge för nu ropar teoriboken på mig!

Rubriken avslöjar allt. Begav mig ut i kylan till busshållsplatsen för att ta mig ut till Hovslätt. Det var verkligen svinkallt och självklart skulle bussen vara sen. Och seda blev det ännu bättre då jag kom på att mobilen låg på hyllan i sovrummet istället för i min jackficka. Skit också! Beviset på att mobilens existens är livsviktigt är gjord. Jag kände mig alldeles naken utan min kära mobil och jag kunde varken titta på klockan eller ringa till Pauline ifall jag skulle ta fel buss eller komma försent. Ingen kunde kontakta mig. Fantasin skenade iväg och undrade vad jag skulle göra om något hände mig, hur sjutton skulle jag få kontakt med någon? Därför ska alla gammalmodiga personer där ute inse att mobilen är oerhört viktig! Men sedan är det också bevisat att jag klarade mig utan mobilen ändå. Kom hem till pauline ganska frusen man helt oskadd.

Det som är så skönt med Pauline och hennes hem är att det är så fridfullt. Man känner sig så lugn och avslappnad där jämfört med hos oss där vi knappt kan kalla vårt hus för hem utan mer för en byggarbetsplats. Därför tycker jag om Paulines hem för där är det alltid så prydligt, rent och hemtrevligt. Så medan jag suger in stämningen fixar vi inför kvällen. Vi laddar upp med ansiktsmask och fotbad för att sedan fortsätta med snacksintaget framför några filmer. Kvällen blev mycket mys och något jag verkligen behövde. Fick äntligen se Inception och man får verkligen hålla hjärncellerna på topp under filmen för att fatta. Tur att Pauline hade sett filmen 3 ggr tidigare så hon kunde förklara då mina egna hjärncellers kapacitet inte pallade av trycket.

Men sammanfattningsvis var kvällen super! Du är för bra du Pauline! :)

Varje år vid mellandagsrean har jag och Nina en tradition att shoppa den dagen och äta ute. Oftast har vi ätit på Soya men som de fattiga studenterna som vi är så blev det fastfood på den gamla hederliga resturangen McDonalds. Vanligtvis brukar vi ha med oss flera påsar hem med godsaker, men i år är det annorlunda. För mig är det körkortet som stryper mina övriga utgifter så det fick bara bli en nyårsklänning, men den är svart så man kan använda den till fler tillfällen och på så sätt övertalade jag mig att det var värt att köpa den för 400 kr, trots att det sved till lite i plånboken. Förutom en fin dag var jag kanske lite distance när min hjärna snurrar igång en hel del funderingar kring en viss person. Kugghjulen kan för sjutton inte sluta snurra och hoppas att jag snart kan räta ut frågetecknet. Men för ikväll ska jag skita i det krokiga frågetecknet och bara njuta av myskvällen hos Pauline. Kommer bli awesome! Vi ska tjocka oss redigt med massa gott och titta på film. Så nu får vi passa på att äta oss tjocka för vi kommer båda tagga ner på chips intaget och äta nyttigt. Hoppas man kan hålla det löftet. Anyway, dags att kila!

Nu ska jag titta vidare.
Ser fram emot morgondagen!

Bytta nyss till sängen och satte på 3:an där The Holiday visas. Underbar film som värmer i vinterkylan såhär innan jul. Men innan det var jag parkerad i soffan och tittade på The guardian. Mycket bra film som är verklighetsbaserad och bara riktigt bra! Tänkte lägga upp trailern på den och skylta den som en film som måste ses! Så när ni står där på hemmakväll och velar mellan att välja Twilight eller baksmällan, så välj denna.

...ängslan blandad med livslust. Periodvis så får jag känslan av ångest. Ångest över att tiden går så fort och att man blir allt äldre. Jag vill stanna klockan och bara för en dag kunna andas ut utan att tänka på att hinna med saker och ting. Det är alltid något som ska göras och man får aldrig tiden till att bara vara. Ett bevis på att tiden har gått så fort är att om några veckor så inleder alla treor i landet sin sista termin. Sista månaderna innan vuxenlivet börjar. Ungdomen bara rinner ut känns det som. Jag får ångest över att det går så här fort. Man hinner knappt hämta andan längre. Men samtidigt som denna ängslan sätts igång så känner jag en sådan livslust. Ständigt får jag nya ideér om vad jag ska göra efter studenten och blir riktigt exalterad. Vill bara ut och se världen, uppleva saker! Jag vill testa på saker som man inte vanligtvis gör, som att volontärarbeta i ett fattigt land, hoppa fallskärm, dyka bland korallreven, en en massa saker står fint uppradade på en lista.

Jag ser livet med en ängslan samtidigt med en livsglädje som får mig i extas. Men älskar ändå livet och alla de som finns i det. Det är dem personerna som förgyller dagarna.


Djupt och lite otippat ämne. Take care!

Som vanligt är jag dålig på att hålla det jag har planerat. För några veckor sedan bestämde jag mig att följa ett "bloggschema" och se hur det har gått. Är på dag 7 kanske och det har gått tre veckor. Bra kämpat där Jessica! Men bättre sent än aldrig så ska jag hålla kvar kämparglöden och fortsätta med schemat. Dagens tema är " Min bästa vän".

Är det bara jag eller är det inte svårt att riktigt utse någon till sin bästa vän? Jag har flera som ligger nära hjärtat och alla har olika roller. Någon kan jag berätta allt för även det mest privata, någon kan jag uppleva roliga saker med, någon tränar jag mycket med, någon är den jag tar långa promenader och pratar massa skit med. Alltså alla mina vänner är lika betydelsefulla men alla har olika roller. Tror det är så inom de flesta relationer. Alla utgör en egenskap som man ibland behöver mer av vissa dagar. Men det är därför vi alla är så olika och därför spelar alla olika roller. Men det som är det bästa med mina vänner är att vad som än händer så finns de alltid där och de lyssnar alltid ,vare sig man vill gråta ut eller berätta varför man hoppar tre meter av lycka.

Vännerna ska man hålla hårt om för de är alltid dem som finns kvar och är som en andra familj.
Som ett ordspråk lyder:
Killar kommer och går, men vänner består.

Poängen är inte att man förlorar massa killar men att vännerna alltid finns där när det händer något.
Därför vill jag slänga ihop en bildbomd på alla mina underbara vänner. Älskar er!

Jag och syster har varit riktigt grymma idag och städat huset. Applåd till oss! Så nu har vi suttit och dryckit lite kaffe, eller Camilla har gjort det. Jag har druckit socker med kaffe. Mesig som jag är så har jag inte riktigt vant mig vid kaffesmaken än så det får bli mycket skummad mjölk och massa socker. Nyttigt för tänderna, jajamen!
Medan vi fyllde kaffeintaget tittade vi på lite fotbollstabbar. Det finns en som jag tycker är så sjukt rolig så tänkte dela den med er. Så sätt er bekvämt, mjuka upp skrattmusklerna och luta er tillbaka.

Bästa scenen är när vårdkillarna ska hjälpa den skadade fotbollsspelaren.
Snacka om tabbe!

Visst är det sjukt gött att få komplimanger? Och jisses vad man växer av dem inombords! Men jag är sjukt kass på att ta emot komplimanger ibland, särskilt när de flyger fram som en bomd helt oväntat. Som idag på jobbet. För er som inte vet vad jag jobbar med så arbetar jag extra på ett äldreboende/hemtjänst och de har världens goaste gubbar och tanter. Inga kan slå dem! Men iaf så sitter jag och en kollega, som de så vuxet heter, och diskuterar olika situationer som man har upplevt och kommer in på en tant, som tidigare under kvällen hade berömt mig. Sedan fortsätter han själv att berömma mig och jag som skiner upp som en solstråle inombords så att alla mina inre organ bländas, sitter jag helt neutral, kanske till och med lite sådär nonchalant och tar emot dessa komplimanger.. WHAT? Hur går det till? Inom mig växer jag till en 3 meters lång person, men det syns absolut inte på utsidan. Vad är det för fel på mig? Borde väl visa lite uppskattning för sjutton! Men nej då. Men ibland blir det så att jag faktist tar emot komplimanger rätt bra och ler sådär stort och uppskattande, men vissa ggr blir det en totalt flopp. Hur kul är det att ge komplimanger till en då? Så om ni skulle ge mig en komplimang och jag inte skulle förändra mitt ansiktsuttryck så vet ni att inombords växer jag till en jätte.

Thats it!

Älskar denna tolkningen av Petters "Längesen" som görs av Lasse Berghagen. Helt underbar låt som han gör så sjukt fin och kan nästan bli tårögd när man läser sig in i texten. Döm inte låten nu för att den sjungs av Lasse Berghagen, blunda och lyssna och njut.

Veckans intressantaste inlägg är på gång vänner. Promise, eran intressesmurf kommer att hoppa som en galning och spräcka erat nyckelben. Ne stackare, kan inte låta dem göra det så kommer här nedan skriva om det absolut intressanta ämnet: vad jag har stoppat i foderluckan.

Kanske borde skaffa en blogg om det? Alla skriver om vad de har haft på sig så då kan jag väl skriva om vad jag har ätit under dagen. Far more intresting! Men då kör jag väl på stort och lägger upp dagens meny.

Meny á la Jessica 

  ¤ Fil med solmogna bananer och grovt bröd med en smörklick på , samt smakrik Herrgårda ost

¤ Lasagne fylld med färsk ost och köttfärs från resturangens fina och handplockade kreatur. Vid sidan om serverades rårivna morötter och pizzasallad av hög kvalitet.

¤ Ungspannkaka fylld med knapriga bacon och smakrika rotfrukter.

Detta var dagens meny.

Kan man ha två första kärlekar? Isåfall har jag haft det. Den första förhållandet var med Robin Larsson, då vi var tillsammans i ca 5 månader. Jag kommer dock inte ihåg så mycket av det, men jag hade ändå dem där pirrkänslorna när vi var tillsammans. Trots att det var en fin tid och en fin början på en sjukt fin vänskap, spå tror jag att det är det vi är ämnade att vara. Jag älskar honom som en av mina närmaste vänner men ibland kan grabben gå mig på nerverna och det kan säkert jag göra med honom också, men det som är så fint med Robin är att när vi har småsurat på varandra är vi lika bra vänner som innan. Mycket skönt och han är en fin vän i alla väder. Du är underbar!

Men priset för min första "riktiga" kärlek går till Alexander Hillerström Rundh. Älskar våran kärlekshistoria eftersom den är så romantisk. Det började i nian då vi träffades i skolan efter stängningsdags. Jag och mina vänner fixade till ett collage till en kompis som fyllde år. Alex skulle nämligen möta upp en kompis innan träningen och satte sig vid oss så länge. Han kände ingen av oss faktist. Men det var något med honom som gjorde att jag bara smälte inombords. Han var så charmig och social och med glimten i ögat. Och jag kunde inte sluta le...pinsamt! Gjorde väl bort mig då. Men nu tror ni att det är här vår lilla kärlekshistoria flätas ihop och inom en snar framtid skulle det bli vi...njaa inte riktigt!

Man kan säga att jag stötte på Alex ett antal ggr och båda kollade in varandra, men vet inte varför ingen av oss tog steget. Ingen kände sig vågad att testa. Men iaf så anordnas en "bal" för niorna varje år och då klär man upp sig fint. Killarna ska ha på sig kostym och tjejerna klänning och det är en helt underbar känsla eftersom att man gick runt och minglade med de flesta och många av dem gick inte ens i samma "klasslag". Men så kommer Alex och hans tvilling till festen och vi börjar snacka. Man var på så bra humör så man utstålade glädje och förväntansfullhet. Efter att vi hade minglat runt skulle man få ta del av trerätters middagen som serverades med underhållning och det bästa av allt var att det bord jag satt vid hamnade precis jämte Alexs bord så vi satt precis mitt emot varandra och kunde slänga iväg lite flörtiga blickar. Ja, kvällen gick och tillslut blev det dans och alla ungdomar verkligen släppte loss. Jag och alex hamnade tillslut med varandra på dansgolvet och det blev helt enkelt en magisk kväll. Vi liksom klickade så bra och tror vi båda kände hur enade vi var. När allt var slut var jag så utmattad av all dans och full av pirr i hela kroppen av jag inte kunde få fram ngt vettigt ord. Jag och alex kramade om varandra och sa hejdå .

Dagen efter var det dags för skolavslutning och vi samlades i aulan för att lyssna på sorglig nostalgi musik blandat med sommarlåtar. Underligt nog hamnade Alex på raden bakom mig och vi satt och snackade lite smått. Där efter skulle alla samlas i sina klassrum. Efter allt ståhej, tårar, skratt, bilder och autografer på brevpappret samt kroppen, kom alex in i klassrummet för attsäga hejdå. Jag blev helt paff och kunde inte nu heller förmå mig att säga nått vettigt. Jag sa väl hejdå och sköt om dig. PUCKO tänkte jag! Jag skulle gett honom mitt nr...skit också! Men tittade ut ur korridoren för att se om han fanns kvar där ute. Såg en grupp människor längst bort så hoppades innerligt att Alex var där. Och när jag kommer fram ser jag honom stå där och snacka. Jag tar verkligen ögonblicket i fånga och går fram till honom och ber honom vänta här för att jag ska ge honom en sak. Han ser förvirrad ut och med långa, snabba bestämda steg går jag bort till klassrummet för att hämta en pappersbit. Jag fik säkert skriva om mitt nr 3 ggr innan jag fick till siffrorna rätt. Sedan sprang jag tillbaka för att ge honom lappen. Han såg fortfarande lika förvirrad ut men tog ändp glatt emot lappen. Jag ville bevara mystiken så sa att han fick kolla på lappen sen och så sa jag hejdå och så gick jag. Jisses vad mitt hjärta slog volter. HeLt sjukt!

Sedan på kvällen var det dags för Sigges Logé där alla nior samlades för ett stort fett party. Alex och jag skulle synas där och bussresan dit var så sjukt pirrig att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Väl på festen hände allt det magiska som alla önskar. Första kyssen. Alltså hela kvällen var helt underbar för alexander var helt underbar. Det roliga var att jag senare fick veta att om det inte hade regnat under skolavslutningen så skulle Alex aldrig ha gått tillbaka till skolan för han var nämligen påväg hem, men turligt nog började det regna och han gick in och så möttes vi och han fick mitt nr. Meant to be or meant to be? Har frågat det många ggr och därför är det så synd att det inte funkade i längden. Vi var tillsammans i ca 1 år och 8 månader om man räknar med pausen vi hade. Men vårt förhållande, trots våra känslomässiga ups and downs så var det helt underbart. Alex var så fin mot mig och gjorde verkligen mig lycklig. Han var mannen i mitt liv och skulle lätt kunnat spenderat mitt liv med honom. Men shit happens och här är vi idag.  Skulle vilja att vi hade lite mer kontakt än vad vi har eftersom han har betytt såp oerhört mkt för mig. Men Alex var verkligen den ultimata killen att ha ett första riktiga förhållande med. 2008 var det bästa året i mitt liv och kommer minnas oss med gläjde.

 

Vår första kyssbild
Till minne av mitt och alexs förhållande.

A freakingtastic evning!

Jessica Caisa Ottozon är en ung kvinna, så det så fint heter, och har precis fyllt 18. Har faktist varit myndig i ca 2 veckor nu. Applåder! Förutom sina 18 år lever jag på ett berg, som inte jag tycker kan defineras som berg. För det ni kmr se framför er är ett rött hus med vita husknutar som ligger helt ödsligt på bergets topp. No no...inte riktigt så. På detta berg i jönköping bor det ganska många och definera detta som berg tycker jag känns lite konstigt. Men man kommer på lätt andra tankar då man ska upp till centrum då man ska upp för massa backar..då kan vi snacka berg. Då skulle min kondition mätas med en 90 åring.

Men jag bor alltså fortfarande hemma hos mina föräldrar och med min fina syster. Mitt hem är defintivt inget att skryta om eftersom det första man tänker på är byggnadsarbetsplats. Min kära far är väldigt benägen att renovera varendra vrå i vårt hem men att avsluta projekten är inte alltid så självklart, eller det planeringen är inte alltid så självklar. Men han ska faktist ha cred för det han har åstakommit och att han faktist har gjort allt själv. Han har t.ex. byggt vårt mkt fina uterum. Dock kan man inte alltid använda det då pappa använder det själv som verkstad.

Jag går förörigt i skolan och läser Omvårdnad-samhäll. Va sjutton tänker ni? Omvårdnad och samhäll? Helt perfekt kombination om man vill ha en bred utbildning men ändå få den praktik man vill ha (förutsättning att man vill läsa inom vården). Dock kan man faktist bli jurit efter denna utbildning om man väljer att läsa vidare. Men jag älskar linjen och alla mina klassisar. Helt underbara! Det kommer vara med en blandning av känslor som vi dansar ut på studenten. Men nu ska vi inte tänka för långt i förväg. Njut istället! Förutom skolan är jag mycket med mina vänner och min familj samt att jag tränar några ggr i veckan. Träningen är ett måste för mig annars blir jag alldeles rastlös och myrorna bara växer i brallorna. Annars dansar jag lite, så mkt som jag hinner, men allt annat måste klaffa så det blir inte allt för ofta.




Nu har jag gått igenom alla praktiska saker om mig. Men hur är jag som person? Jag tycker för det första inte om att prata om positiva saker om mig själv, eftersom det känns som att man skryter. Men ibland ska man faktist få sträcka på sig och vara stolt över den man är. Men åter till den jag är. Jag skulle beskriva mig som en glad människa som tycker om att göra andra glada, därför älskar jag jul då man kan planera de perfekta julklapparna och sedan (förhoppningsvis) får se deras glada miner när de får sina julklappar. Ovärderligt! Förutom är jag ganska social, tycker jag själv. Men det finns socialare människor. Men jag är social då jag känner mig bekväm i situationen men jag går inte alltid fram till folk och börjar pratar som att jag känt dem hela livet. Men jag tycker ändå att jag är social och ganska öppen av mig. En annan god egenskap med mig är att jag är en väldigt god vän eftersom jag vill verkligen att mina vänner ska må bra. Tycker inte om när folk är ledsna och vill direkt hjälpa till. Men det kanske kan kännas påträngande med, vet inte. Men jag känner oftast när jag kliver över gränsen så en annan god egenskap är att jag kan läsa av människor hyffsat lätt. Ganska bra i vissa situtioner.

Sedan är jag en sådan person som måste hela tiden hitta på saker och älskar att planera resor, fester, tillställningar utflykter, you name it! Så därför älskar jag att utforska och uppleva saker, speciellt med dem jag älskar.

Ja, det var väl dem fina egenskaperna som jag har. Finns väl fler, men då går man ju över skrytgränsen och that's a big no no.

Dåliga egenskaper kan vi skriva kort om för känner att detta inlägg börjar bli en självbiografi snart.
Men mina dåliga sidor är, avundsjuka men inte i överdrift och orkar inte heller förklara. Men det kan bli på små saker. Sedan att jag kan ta saker lite för personligt och bli tjurig över det. Kan också ibland vara lite fräck mot andra och skämta om saker men då kan det tas på fel sätt...not good!

Ja, that's it ladies and gentlemen. Hope you liked it :)

Dagen har verkligen varit toppen, eller som Björn Gustavsson skulle ha sagt:  Topnotch! Men toppen som toppen. Dagen har självklart spenderats i skolan då vi hade vårt sista prov. SUPERSKÖNT! Och så intalade vi vår lärare att ha grupprov. UNDERBART! Vi trodde verkligen inte att det skulle gå igenom men hon stod bara där och höll förvånadsvärt med när vi kom med våra sunkig argument om att ha grupprov. Jisses vad vi är bra! Sedan efter provet fick man reda på att teckenspråkslektionen var inställd. Ännu mera topnotch eftersom jag inte riktigt var taggad på att stanna kvar i skolan till 17.00. Så istället för det spenderade jag tiden på stan med Sandra, Emma och Pauline. Mycket mysigt! Fixade även en del bankärenden som fick mig att känna mig riktigt vuxen. Skaffade nytt Visa kort, kortläsare och hela köret. Väntar bara på att mitt nya ID och Visa kort ska komma. Mitt ID gör mig verkligen inte rättvis eftersom den är tagen för 5 år sedan. Ja, jag ser ut som ett barn som har blivit nerdrogad av sina föräldrar och hur pinsamt det än var fick jag visa det kortet förra veckan då min "krogen-oskuld" togs. Jag kom iallafall förbi vakterna.

När jag ändå var på stan passade jag på att förnya min garderob lite så det blir lite smått och gott. Känns alltid bra att köpa nya saker och man blir så glad av det. Men jag brännde även 500 kr så det känns ju lite sådär ändå. Men det är sådana smällar man får ta. Sedan när jag kom hem har jag julpyntat lite i rummet och städat. Så julkänslan kommer sakta men säkert fram.

Nu är det dags att plugga körkortsteori vänner.
Good night, sleep tight!