.

Visst är det sjukt gött att få komplimanger? Och jisses vad man växer av dem inombords! Men jag är sjukt kass på att ta emot komplimanger ibland, särskilt när de flyger fram som en bomd helt oväntat. Som idag på jobbet. För er som inte vet vad jag jobbar med så arbetar jag extra på ett äldreboende/hemtjänst och de har världens goaste gubbar och tanter. Inga kan slå dem! Men iaf så sitter jag och en kollega, som de så vuxet heter, och diskuterar olika situationer som man har upplevt och kommer in på en tant, som tidigare under kvällen hade berömt mig. Sedan fortsätter han själv att berömma mig och jag som skiner upp som en solstråle inombords så att alla mina inre organ bländas, sitter jag helt neutral, kanske till och med lite sådär nonchalant och tar emot dessa komplimanger.. WHAT? Hur går det till? Inom mig växer jag till en 3 meters lång person, men det syns absolut inte på utsidan. Vad är det för fel på mig? Borde väl visa lite uppskattning för sjutton! Men nej då. Men ibland blir det så att jag faktist tar emot komplimanger rätt bra och ler sådär stort och uppskattande, men vissa ggr blir det en totalt flopp. Hur kul är det att ge komplimanger till en då? Så om ni skulle ge mig en komplimang och jag inte skulle förändra mitt ansiktsuttryck så vet ni att inombords växer jag till en jätte.

Thats it!