Mina kära föräldrar
Ewa och Curth Ottozon har fått ansvaret för två busungar, som idag är ganska så stora i jämfört med för några år sedan. Och dessa busungar är ju självklart jag och min syster och det kan inte ha varit lätt så mycket som jag och min syster tjafsade och tjivades när vi var små. Förstår inte hur de inte las in på psyket för vi var ganska irriterande, men det har ju lugnat ner sig nu.
Min mamma är en mycket fin människa som verklige tar hand om familjen och offrar sin egna fritid och pengar för att familjen ska må bra. Hon är verkligen en mycket fin människa som har gett oss barn mycket kärlek. Mamma är också en "typisk" mamma eftersom hon oftast är ganska beskyddande och orolig. Hon frågar jämt vart jag ska, när jag kommer hem....ja ni vet säkert själva hur det är. Ibland kan det vara ganska tröttsamt, men får påminna om att det är med kärlek hon frågar men i vissa fall kan det låta tvärtom. Förutom att hon är en mycket härlig person så kommer vi absolut inte överrens alltid. Det kan skrikas, fräsas och hemska ord kan flyga ur våra munnar. Man kan säga att jag och mamma har samma temperament och då kan vi ibland ryka ihop. Men oftast är det glömt några timmar senare, vilket är skönt!
Min pappa däremot är en riktigt karla-karl! Han har världens manliga och typiska beteende som finns att finna hos män. För det första så visar han knappt några känslor och kan inte ens säga: "ag älskar dig också" när man så fint avlägsnar dem orden från sina läppar. Nej, då ska han vara så manlig och säga: jaa eller mmm...mycket fint alltså. Han är inte heller den som ska stå och skälla på oss utan kan ryta till då man verkligen går över gränsen, resultat: det sker sällan. Han håller sig mest till bakgrunden. Han tror också att han bestämmer över tv:n bara för att han har köpt den så ibland kan det bli lite tjafs över vilken kanal som ska tittas på. Förutom dessa manliga egenskaper han har så är han mycket bra att prata med då det verkligen krisar psykiskt. När jag och Alex gjorde slut första gången var han ett riktigt bra stöd då han reflekterade över sina personliga erfarenheter. Det var skönt att inte bara ha en pratig mamma kring sig som hela tiden sa: det ordnar sig. Visst, det vill man också höra, men samtidigt behöver man lite feedback.
Men mina föräldrar är mycket fina människor och älskar dem jätte mycket. De finns alltid till där på sitt sätt och kan bidra med sitt stöd när det behövs.
Min mamma är en mycket fin människa som verklige tar hand om familjen och offrar sin egna fritid och pengar för att familjen ska må bra. Hon är verkligen en mycket fin människa som har gett oss barn mycket kärlek. Mamma är också en "typisk" mamma eftersom hon oftast är ganska beskyddande och orolig. Hon frågar jämt vart jag ska, när jag kommer hem....ja ni vet säkert själva hur det är. Ibland kan det vara ganska tröttsamt, men får påminna om att det är med kärlek hon frågar men i vissa fall kan det låta tvärtom. Förutom att hon är en mycket härlig person så kommer vi absolut inte överrens alltid. Det kan skrikas, fräsas och hemska ord kan flyga ur våra munnar. Man kan säga att jag och mamma har samma temperament och då kan vi ibland ryka ihop. Men oftast är det glömt några timmar senare, vilket är skönt!
Min pappa däremot är en riktigt karla-karl! Han har världens manliga och typiska beteende som finns att finna hos män. För det första så visar han knappt några känslor och kan inte ens säga: "ag älskar dig också" när man så fint avlägsnar dem orden från sina läppar. Nej, då ska han vara så manlig och säga: jaa eller mmm...mycket fint alltså. Han är inte heller den som ska stå och skälla på oss utan kan ryta till då man verkligen går över gränsen, resultat: det sker sällan. Han håller sig mest till bakgrunden. Han tror också att han bestämmer över tv:n bara för att han har köpt den så ibland kan det bli lite tjafs över vilken kanal som ska tittas på. Förutom dessa manliga egenskaper han har så är han mycket bra att prata med då det verkligen krisar psykiskt. När jag och Alex gjorde slut första gången var han ett riktigt bra stöd då han reflekterade över sina personliga erfarenheter. Det var skönt att inte bara ha en pratig mamma kring sig som hela tiden sa: det ordnar sig. Visst, det vill man också höra, men samtidigt behöver man lite feedback.
Men mina föräldrar är mycket fina människor och älskar dem jätte mycket. De finns alltid till där på sitt sätt och kan bidra med sitt stöd när det behövs.
Kommentarer
Trackback
