Min första kärlek

Kan man ha två första kärlekar? Isåfall har jag haft det. Den första förhållandet var med Robin Larsson, då vi var tillsammans i ca 5 månader. Jag kommer dock inte ihåg så mycket av det, men jag hade ändå dem där pirrkänslorna när vi var tillsammans. Trots att det var en fin tid och en fin början på en sjukt fin vänskap, spå tror jag att det är det vi är ämnade att vara. Jag älskar honom som en av mina närmaste vänner men ibland kan grabben gå mig på nerverna och det kan säkert jag göra med honom också, men det som är så fint med Robin är att när vi har småsurat på varandra är vi lika bra vänner som innan. Mycket skönt och han är en fin vän i alla väder. Du är underbar!

Men priset för min första "riktiga" kärlek går till Alexander Hillerström Rundh. Älskar våran kärlekshistoria eftersom den är så romantisk. Det började i nian då vi träffades i skolan efter stängningsdags. Jag och mina vänner fixade till ett collage till en kompis som fyllde år. Alex skulle nämligen möta upp en kompis innan träningen och satte sig vid oss så länge. Han kände ingen av oss faktist. Men det var något med honom som gjorde att jag bara smälte inombords. Han var så charmig och social och med glimten i ögat. Och jag kunde inte sluta le...pinsamt! Gjorde väl bort mig då. Men nu tror ni att det är här vår lilla kärlekshistoria flätas ihop och inom en snar framtid skulle det bli vi...njaa inte riktigt!

Man kan säga att jag stötte på Alex ett antal ggr och båda kollade in varandra, men vet inte varför ingen av oss tog steget. Ingen kände sig vågad att testa. Men iaf så anordnas en "bal" för niorna varje år och då klär man upp sig fint. Killarna ska ha på sig kostym och tjejerna klänning och det är en helt underbar känsla eftersom att man gick runt och minglade med de flesta och många av dem gick inte ens i samma "klasslag". Men så kommer Alex och hans tvilling till festen och vi börjar snacka. Man var på så bra humör så man utstålade glädje och förväntansfullhet. Efter att vi hade minglat runt skulle man få ta del av trerätters middagen som serverades med underhållning och det bästa av allt var att det bord jag satt vid hamnade precis jämte Alexs bord så vi satt precis mitt emot varandra och kunde slänga iväg lite flörtiga blickar. Ja, kvällen gick och tillslut blev det dans och alla ungdomar verkligen släppte loss. Jag och alex hamnade tillslut med varandra på dansgolvet och det blev helt enkelt en magisk kväll. Vi liksom klickade så bra och tror vi båda kände hur enade vi var. När allt var slut var jag så utmattad av all dans och full av pirr i hela kroppen av jag inte kunde få fram ngt vettigt ord. Jag och alex kramade om varandra och sa hejdå .

Dagen efter var det dags för skolavslutning och vi samlades i aulan för att lyssna på sorglig nostalgi musik blandat med sommarlåtar. Underligt nog hamnade Alex på raden bakom mig och vi satt och snackade lite smått. Där efter skulle alla samlas i sina klassrum. Efter allt ståhej, tårar, skratt, bilder och autografer på brevpappret samt kroppen, kom alex in i klassrummet för attsäga hejdå. Jag blev helt paff och kunde inte nu heller förmå mig att säga nått vettigt. Jag sa väl hejdå och sköt om dig. PUCKO tänkte jag! Jag skulle gett honom mitt nr...skit också! Men tittade ut ur korridoren för att se om han fanns kvar där ute. Såg en grupp människor längst bort så hoppades innerligt att Alex var där. Och när jag kommer fram ser jag honom stå där och snacka. Jag tar verkligen ögonblicket i fånga och går fram till honom och ber honom vänta här för att jag ska ge honom en sak. Han ser förvirrad ut och med långa, snabba bestämda steg går jag bort till klassrummet för att hämta en pappersbit. Jag fik säkert skriva om mitt nr 3 ggr innan jag fick till siffrorna rätt. Sedan sprang jag tillbaka för att ge honom lappen. Han såg fortfarande lika förvirrad ut men tog ändp glatt emot lappen. Jag ville bevara mystiken så sa att han fick kolla på lappen sen och så sa jag hejdå och så gick jag. Jisses vad mitt hjärta slog volter. HeLt sjukt!

Sedan på kvällen var det dags för Sigges Logé där alla nior samlades för ett stort fett party. Alex och jag skulle synas där och bussresan dit var så sjukt pirrig att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Väl på festen hände allt det magiska som alla önskar. Första kyssen. Alltså hela kvällen var helt underbar för alexander var helt underbar. Det roliga var att jag senare fick veta att om det inte hade regnat under skolavslutningen så skulle Alex aldrig ha gått tillbaka till skolan för han var nämligen påväg hem, men turligt nog började det regna och han gick in och så möttes vi och han fick mitt nr. Meant to be or meant to be? Har frågat det många ggr och därför är det så synd att det inte funkade i längden. Vi var tillsammans i ca 1 år och 8 månader om man räknar med pausen vi hade. Men vårt förhållande, trots våra känslomässiga ups and downs så var det helt underbart. Alex var så fin mot mig och gjorde verkligen mig lycklig. Han var mannen i mitt liv och skulle lätt kunnat spenderat mitt liv med honom. Men shit happens och här är vi idag.  Skulle vilja att vi hade lite mer kontakt än vad vi har eftersom han har betytt såp oerhört mkt för mig. Men Alex var verkligen den ultimata killen att ha ett första riktiga förhållande med. 2008 var det bästa året i mitt liv och kommer minnas oss med gläjde.

 



Vår första kyssbild
Till minne av mitt och alexs förhållande.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Det var som en verklig saga alltid lika underbar oavsett var man va någonstans i berättelsen.

2010-12-08 @ 22:52:20
Postat av: Ingrid

Åh vad fint! Inte visste jag att det var så fint då ni träffades! :)

2010-12-13 @ 20:15:49
URL: http://ingy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0