.

När jag vaknade i morse fick jag en fin överraskning. Mitt comviq kompis hade gått över till till bas, villket innebär att nu var jag så okontaktbar som man kan bli utan sin mobil. Så jag masade mig upp ur sängen och gjorde i ordning frulle för att sedan sätta mig och betala 200 kr för kompis 195, men så upptäcker jag något. Tele2 har lanserat ett nytt abonnemang som heter Smart där man ringer och sms:ar gratis till alla, plus gratis surf. Skitbra tänker jag! Men ringer ändå till pappa för att få lite råd ifall det är värt det och vi diskuterade det och beslöt att jag skulle testa det så om 1-3 dagar börjar jag på mitt nya abonnemang Smart och det kommer att kosta 99 kr i månader i 6 månader frammåt och de resterande 12 månaderna kommer det kosta 169 kr. Men jag betalar 200 kr varje månad så tror det är värt det!

Jag har suttit och tänkt på livet och vad jag vill åstadkomma under mitt liv, för trots att består livet av olika mål, stora som små och jag tror att vi behöver olika mål för att kunna leva vidare, något att kämpa för, att tro på. För de stunder vi känner oss så nere att vi kan känna botten och vi panikslaget försöker ta sig upp. Då är det bra att ha mål som kan ta en till ytan igen. Mina mål består både av fysiska saker men även psykiska, själsliga saker som jag vill uppnå.

* Resa till ett land på varje kontinent. Har Afrika, Amerika, Asien och Australien kvar, tagga!
 
* Ta vara på varje ögonblick som knackar på dörren och inte avvisa dem för att man inte har tid, livet är för kort för det.

* Lära mig att surfa

* Volontärarbeta

* Lära mig polska

* Finna kärleken

*  Lära mig spela ett intrusment ( Piano eller gitarr )

*  Åka ut på äventyr så som bergklättring, forsränning, vandring...you name it!

* Ha ett yrke jag verkligen trivs med

* Att inte sitta som 80 åring och ångra att jag avstod från att uppleva saker och ting.

När man tänker på mål i livet vill man alltid att det ska vara storslagana, men det är inte alltid dem som berör en mest eller skapar minnen. Det är oftast de små studerna som förgyller livet! Men man behöver både stora och långsiktiga mål som små och kortsiktiga. Fundera över vad era mål för livet är. Men kan ju säga att jag har mer än 10 mål här i livet. Skulle kunna skriva en hel bok om dem. Men det är en bra grej att fundera över vad man vill med sitt liv för att skapa lite mening med det.

Vem vill gå i trean nu? ALLA ALLA!

Jag fick hem min studenmössa idag. Vilken känsla det var när jag tilllsist vågade sätta på mig den! Nu börjar man faktiskt inse att snart står man där med klassen och humöret är på topp! Lite läskigt. Snart kliver man ut i vuxenvärlden och ska ta massa ansvar och så. Är man redo? Jag vill gå ut skolan samtidigt som jag inte vill det. Det som är positivt med skolan är att man får träffa alla underbara människor och att man har sina rutiner. Nu ska man röra om i ett 12 årigt system vilket kommer ta ett litet tag att anpassa sig till allt. Men sedan vill jag ju gärna slippa allt plugg så ska ju inte klaga. Blir att jobba till ett år och förmodligen studera till sjuksköterska eller socionom, har inte bestämt mig. Men nu ska jag njuta av studentlivet med fester, tid med vänner, leva livet och ha underbart kul!

3 månader kvar!

&

För ett tag sedan anmälde jag min blogg på http://jnytt.se/blogg/start och tänkte att det kunde vara en kul grej för man vill ju inte bara ha läsare från sin umgängeskrets. Jag skulle vilja ha fler läsare för då vet jag att folk tycker att jag skriver intressant och då får man en respons för det. Och den responsen fick jag nyss. Jag kikar ibland vad min statestik är och den brukar ligga mellan 10-15 normalt, men nu när jag kollade hade jag 37 unika besökare. 37?! vilka är dessa människor? Litet smil framträdde i mitt ansikte och gick snabbt över till bloggportalen på jnytts sida. Där låg jag bland de mest klickade bloggarna och som grädde på moset fanns låg jag bland de 20 mest klickade bloggarna idag och låg då på 16:e plats. Chockad! Jag tycker det är himla kul att ni läser min blogg faktiskt, så tack. Eran förtjänst!

Vill också tillägga att jag inte är titelsjuk och vill inte bli en Kenza, Foki, Blondinbella, Kissie eller liknande (dock tjänar de riktigt bra på sina bloggar!). Men det är roligt att bloggen växer lite! Så anmäl er till bloggportalen :)

Min stolta och lite töntiga 16:e plats.

Sylådan ska inom kort tas fram och ska påbörja på två av mina porjekt nu. Inget avslöjande ännu, men det kommer senare ikväll! Men nu hoppas jag bara att detta kommer att passa. Kanske ska ta detta till nästa nivå och utöka designen? Ja, mer om detta får ni, som sagt, se senare!

Dagen har rullat på riktigt bra och det är tack vare Syodagen som har hållts på ED. Då har man kunnat gå på olika pass där folk har pratat om olika yrken och olika högskolor och jag har tidigare varit inne på sjukgymnnast, men det är ganska uteslutet nu. Jag tror jag ska satsa på att bli sjuksköterska eller socionom. Dessa två yrken verkade spännande! Men ska ändå ta ett år ledigt och fundera vidare.

Vet ni? Vissa kallar mig klumpig och idag kom min klumpiga sida verkligen fram. Jag insåg att klockan närmade sig halv och bussen skulle gå då så fick smårusa till busshållplatsen. Jag har två valmöjligheter. Antingen kan jag ta vägen runt husen eller gena genom ängen. Det fick bli ängen! Innan ängen finns en trappa och en snövall innan den och jag hade tagit på mig mina skor med en aning höga klackskor för denna snövallsbestigning. Så när jag ska börja klättra upp för den här en meters höga snövalllen så trampar jag självklart på en hal fläck och plötsligt ligger jag där på marken. Tar mig snabbt upp och kollar runt så att inte någon har sett och känner en sådan grym smärta vid handflatorna. Då har jag skrapat min handflata så den ser helt misshandlad ut. Ja, roligt minne att skratta åt sedan..

shit pommesfrites...dags att plugga !

Hittade nyss en sjukt fin klänning i butiken Zara. Åh, helt underbar! Men när jag sedan ska kolla priset så står det....Price not available in EURO! Suck... men hoppas att det ska finnas i butikerna när jag och Pauline ska göra en trip till Göteborg!

Here's the dress..

Ja, egentligen kan man ju skriven en helt osammanhängande rubrik, men vill ändå att rubriken ska stämma överrens med inlägget men så orkar jag inte lista ut ngn så det får bli något simpelt och okreativt. Så, tillbaks till inlägget. Hur har eran dag varit? Min har varit bra men händelserik fast det har direkt inte hänt något nytt, utan det har tillkommit situationer som man sedan kan vika ihop i livets ryggsäck. Orkar inte gå in på det men kan ju säga att man har mött på lite konfrontationer, som nu jag hoppas är lösta.

Dagen har varit som en vanlig onsdag, förutom att vi hade prov. Gick i skolan och mötte sedan upp Natta och Kris för att träna. Vill bara påpeka att du är sjukt fina människor som jag älskar riktigt mkt! Alltså, är glad över att de finns i mina liv. Natta hade läst i min blogg och var den första som frågade hur jag kände inför sjukdomen. Alltså jag vill själv inte ta upp det för vill inte tjata ut folk, men då var det skönt att hon tog upp det så att man muntligt kunde ventilera och den lilla frågan värmde, så tack Natta! <3 Det krävs inte mycket för att man ska känna sig betydelsefull.

Anyway, kanske dags att få in lite i foderintaget för är grymt hungrig!
...så mot kylskåpet!

Jag försöker förbereda mig för det värsta senariot inom sjukdomen. Att jag kanske kan bli så hörselskadad att jag måste använda hörapparat. Jag kan t.o.m. bli döv. Detta gör mig rädd, hela den här situationen gör mig rädd. Detta är okänd mark som jag inte har beträtt och vet inte ritkigt vad jag ska förvänta mig. Saken är den att med denna sjukdom så kan man inte i förväg veta vad som ska hända. Man vet bara vad som är möjligt att hända.

Just nu söker jag efter fakta om sjukdomen och får fram positivt som negativt. Operation som jag hade hoppats på inte alltid är den bästa lösningen. Det kan hända att man förlorar vissa smaksensorer på tungan, man kan bli döv eller skada örat på något sätt. Men å andra sidan kan det ju gå bra med. Men man ser aldrig de positiva eftersom det negativa skyltas framför ögonen på en dirkekt.

Detta har faktiskt kommit som en chock för mig och har inte kunnat hålla tårarna borta. Mesigt, jag vet. Jag ska ju inte dö. Men tanken på att bli förändrar, handikappad skrämmer mig. Speciellt det faktum att jag kan bli döv. Är rädd att gå miste om saker och ting som nu förgyller mitt liv dvs musiken. Musik för mig är nästan allt. Jag skulle inte kunna klara mig utan musiken. Jag vill kunna njuta av lugn musik i soffan med en bok, dunkade musik ute på dansgolvet eller bara höra all världens ljud. Jag vill inte gå miste om ljudet när vågorna träffar stranden eller mina vänners skratt. Ljudet gör så mycket mer än vad vi tror. Allt blir så grått och trist utan ljudet eftersom den förgyller vardagens små tomrum. Man kan ju bara jämföra när man kollar på film, speciellt skräckfilmer. Ljudet gör att i en skräckfilm. Utan ljudeffekterna skulle filmen bli tråkig.

Jag vill helst av allt bara få kontakt med en läkare och veta om denna sjukdom och vad oddsen är för att mista hörseln.

Har sedan ett tag sedan känt av att mn hörsel har försämrats och har länge velat kolla upp det så idag var jag på vårdcentralen för att kontrollera mina öron. Som liten konstaterades att jag hörde sämre på vänter öra och har nu känt av det allt mer. Och när jag gjorde testet sa det som förra gången att jag hör lite sämre på vänster, men det inte ska vara något farligt. Men min läkare sa också att jag skulle kolla upp ifall det fanns någon i släkten som hade någon hörsel sjukdom. Jag berättade att det troligen inte var så men i bakhuvet hörde jag en svag röst att det inte stämde för har hört pappa prata om att farmor hade fel på hörseln. Han berättar då om en ärftlig sjukdom som gör att stigbygeln i mellanörat inte är så elastisk som den borde vara och därför får man nedatt hörsel. Jag ringde upp farmor nyss och hon bekräftade mina farhågor, den sjukdomen låg alltså i släkten. FAN! Fick veta att man kan operera bort vissa delar av stigbygeln och ersätta det men det kanske inte hjälper första gången och man måste kanske göra om operationen. Om inte det hjälper finns det hörselapparat. NEVER tänkte jag, aldrig att jag sätter på mig en sådan apparat! Visst, om jag vore 60 så men inte nu när jag är så ung!

Jag blir lite bitter på livet och känner att allt kan vara så orättvist. Nu skiter jag i mitt förra inlägg om självkänsla och sånt för nu är jag riktigt bitter. Jag har både fel på synen och på öronen, kanske måste ha en jävla apparat intryckt i öronen som gamlingarna på jobbet har, jag är varken jätte snygg eller är en sådan person som alla verkligen vill känna. Varför ska allt falla på mig?! ( Nu vet jag att jag borde tänka: det finns folk som har det värre) Men är för bitter just nu. Det värsta vore om jag fick en hörapparat. Vill inte!! Mamma ska ringa in till vårdcentralen och boka in en  tid så att jag kan få en remiss till en öronläkare. Hoppas hoppas hoppas allt löser sig!

Because you had a bad day
You're taking one down
You sing a sad song just to turn it around
You say you don't know
You tell me don't lie
You work at a smile and you go for a ride
You had a bad day
The camera don't lie
You're coming back down and you really don't mind
You had a bad day
You had a bad day

Okej, killens dag i sången har ju varit hemsk och det är lite väl att ta i. Min dag har snarare varit dålig och inte nått de förväntningar jag hade byggt upp. Det hela började med att jag skulle skjutsa mamma till vårdcentralen och hade en sådan "inget-passar-mig-dag" så provade massa kläder innna jag tyckte att jag såg någorlunda okej ut. Eftersom det tog så lång tid hade jag bråttom med att sminka mig, men efter massa tjat och gnäll över andra saker i huset som jag borde göra, ger jag upp sminkningen och kör henne. Åker sedan hem igen för att göra mig klar för att möta Pauline och kör lugnt iväg till stan. Men sedan kommer stressen igen när jag ska försöka hitta parkeringsplats och gör massa fel. Sedan har jag förföljt av denna stress och den har varit riktigt påtaglig att jag bara vill dimpa ner i soffan och inte göra ett skit.

Så det tänkte jag göra nu innan jag måste plugga igen.
Hatar dagar som denna!