.

Jag har tänkt en hel del på döden. Nu låter det som att jag är deprimerad och vill dö. Men en vän till mig förlorade nyligen sin mamma och tankarna har gått kring det. Mina funderingar har gått kring vad som händer efter? Jag pratade nyss med min mamma om det och när det var sagt var jag riktigt nära på att börja prata om min bal och eventuella frisyrer. Hur okänslig kan man vara? Glömmer man en person så lätt? Nu hade jag ingen relation till min väns mamma, men pricnipen. Jag fick höra om ett rugby lag från sydamerika som skulle flyga till en match någon annans stans i sydamerka (tror att det var så) och under resan störtar deras plan på en bergskedja. De som överlever är borta några månader innan de anländer till civilisationen igen. En av dessa killar som tror att hans pappa sörjer över honom upptäcker att han redan har gift om sig och börjat leva sitt nya liv.

Man börjar ju fundera på hur länge man minns. Det känns som att ens närvaro blir mindre för varje dag som går tillslut blir ens blotta närvaro ett suddigt minne. Sedan lever man vidare som ingenting. Det låter hårt. Men samtidigt tror jag och vet att man behöver gå vidare. Självklart vill man att ens nära och kära ska sörja men döden blir förgäves om de ska sörja och inte gå vidare med sitt liv. Att leva sina liv för den avlidne. Sedan tror jag att det kommer perioder när minnena ploppar upp och när man gått vidare blir man istället glad över minnena. Man vill ju minnas personen med glädje inte med sorg. Då hedrar man inte den avlidne om man hela tide ska minnas personne med sorg. Men det tar olika lång tid för olika personer att nå det stadiet då man känner glädje inför dem minnena. Om jag skulle dö så hoppas jag att de som har stått mig nära kommer ihåg mig med glädje och att de var glada över att känna mig. Det är det jag vill känna ifall någon i min närvaro dör.

Jag vill bara skriva att jag vet att min vän är stark och att hon kommer att klara av den svåra perioden, för hon är en stark person generellt. Och så vill jag även skriva att hennes mamma verkade vara en mycket fin person och att de som kände henne var lyckliga som hade henne i sitt liv. Detta inlägg är tilldelat henne. Men även hennes familj för att tala om att de tillsammans är starka och att efter regn kommer solsken.