.

Det har gått 4 månader nu. 4 månder som singel och det är nu jag börjar känna saknaden efter någon att hålla om, någon att kunna prata om allt med, någon som jag kan vara mig själv till 110 % no matter what och någon som får mitt hjärta att slå extra volter för. Man saknar det som mest då ens närmaste kompisar pratar om vad de ska göra tillsammans med sina pojkvänner/ flickvänner och speciellt när man ser det på film. Men samtidigt älskar jag att se på film med lite kärlek i för då får man uppleva de sprudlande känslorna en stund, men sedan landar man på jorden igen och finner ingen jämte en att dela dem känslorna. Men samtidigt känner jag att väntan är värd eftersom jag inte vill hetsa något utan det får komma när det kommer. Till slut finner man det man så innerligt saknar, som kan fylla det tomrum som finns i mitt liv. Än så länge är det bara att njuta av det som livet bjuder på.

Blev ett lite känsloladdat inlägg men ibland behöver man skriva av sig.
Love will find a way.