.

...ängslan blandad med livslust. Periodvis så får jag känslan av ångest. Ångest över att tiden går så fort och att man blir allt äldre. Jag vill stanna klockan och bara för en dag kunna andas ut utan att tänka på att hinna med saker och ting. Det är alltid något som ska göras och man får aldrig tiden till att bara vara. Ett bevis på att tiden har gått så fort är att om några veckor så inleder alla treor i landet sin sista termin. Sista månaderna innan vuxenlivet börjar. Ungdomen bara rinner ut känns det som. Jag får ångest över att det går så här fort. Man hinner knappt hämta andan längre. Men samtidigt som denna ängslan sätts igång så känner jag en sådan livslust. Ständigt får jag nya ideér om vad jag ska göra efter studenten och blir riktigt exalterad. Vill bara ut och se världen, uppleva saker! Jag vill testa på saker som man inte vanligtvis gör, som att volontärarbeta i ett fattigt land, hoppa fallskärm, dyka bland korallreven, en en massa saker står fint uppradade på en lista.

Jag ser livet med en ängslan samtidigt med en livsglädje som får mig i extas. Men älskar ändå livet och alla de som finns i det. Det är dem personerna som förgyller dagarna.


Djupt och lite otippat ämne. Take care!