.

Hatar när man velar om ett beslut. Ska man ta intiativet? Eller ska man backa? Om jag tar intiativet, blir det detsamma som innan eller är det dags för en ny start? Ush, jag vet inte. Varje gång jag tar intiativet hoppas jag på en förändring, men varje gång blir jag lika besviken. Nu kom hoppet tillbaka och är redo för en ny satsning, men den här gången tvekar jag. Ska jag satsa och kanske bli besviken i slutet som alltid? Satsningen kanske innebär en livsförändring, vad vet jag? Men frågar är: ska man satsa trots rädslan för att bli sårad?

Sedan är frågan, när är tiden ute? Kunde man inte få läsa någons tankar för ett tag för att räta ut frågetecknena? Då skulle jag veta om det var värt en satsning. Men då tänker jag såhär. Det är kanske det livet går ut på, att inte veta vad man ger sig in i och komma upp på fötter med mer kunskap, självsäkerhet och visdom?
Kommer nog aldrig komma fram till saken. Kommer nog vela hela tiden. Men då kommer rädslan över att jag kanske missar min chans...

åh, alla dessa frågetecken...!