.

Vi som är uppväxta med mobiler vet att en dag utan att ens mobil är i funktion eller när pengarna är slut, är en dag man verkligen får härda ut. Nu kan jag inte säga att jag är mobilberoende, men när man inte har några pengar på mobilen och folk sms:ar blir det jobbigt. Speciellt när man måste få tag på andra. Egentligen är mobilen mer underskattad i vissa sitationer än andra. Om vi tänker oss att vi skulle vara helt utan mobil då skulle saker och ting inte rulla på som vanligt. Ett exempel har vi när jag skulle till en kompis som bor i Hovslätt. Jag sprang ner till ettan och kommer flåsandes på att mobilen fortfarande ligger hemma på hyllan. Nu rännar massa problem framför mig så som att jag måste kontakta henne o säga till att jag blir försenad och det var meningslöst. Sedan var bussen försenad och då kunde jag inte veta hur mycket klockan var så det enda jag kunde göra är att stå där och vänta vackert. Hade ingen tidsuppfattning. Nu vet jag att ni troligen tänker att det finns en fin uppfinning som heter klocka, men jag använder inte min klocka förutom som en accessoar. Som tur var inte bussen allt för sen. Men sedan stöter jag på ett annat problem; jag är inte ritkigt säker på vart jag ska gå av och det var svårare att lokalisera sig eftersom det var mörkt och då kunde jag inte heller ringa och fråga.

Alltså, många äldre säger att man är för beroende av mobilen. Men i ens mobil finns allt nödvändigt. Jag kan ringa och sms:a men min mobil och på så sätt hålla kontakt med vänner och familj. Jag har en kalender i mobilen där jag skriver i saker som jag ska komma ihåg, jag kan anteckna saker i den, använda miniräknaren m.m. Alltså massa funktioner som behövs. Så i vissa lägen är mobilen så underskattad! Men samtidigt ska man inte leva för sin mobil och tillbringa trynet mot den, men den är absolut nödvändig!