.

Ibland kan jag fundera över hur mitt liv skulle se ut ifall jag bodde i en annan stad, gick på en annan skola eller gick i en annan klass. Hur skulle jag vara? Vilka kompisar skulle jag haft? Vilka intressen skulle jag ha? Jag tror att en stor del av oss påverkas enormt mycket av vilka vi umgås med och vad vi stöter på i livet. Man har en viss grundpersonlighet, men allt kan formas av allt runt omkring. Exempelvis: om jag skulle vara en blyg person som umgicks med blyga människor skulle jag troligen inte bli mindre blyg eftersom mina vänner inte inspirerar mig till att bli mer öppen. Men ifall jag skulle ha vänner som är framåt och sociala skulle jag troligtvis bli mer social och öppen eftersom jag ser upp och påverkas av mina vänner. Det är lite underligt hur omgivningen påverkar vår personlighet.

Frågan är vem jag skulle vara ifall jag inte hade de vänner jag umgås med idag? Den frågan kan jag aldrig få svar på, men det skulle vara intressant att byta umgänge för att se om min personlighet blir förändrad. Men sedan kom jag att tänka på nu att vi kanske inte riktigt ändrar personlighet, utan vi förstärker och försvagar vissa drag som identifierar oss när vi byter umgänge. Jag tror många har olika grupper som man umgås med och det finns ändå en tydlig skillnad. Jag tror att vid byte av dessa grupper anpassar man sig till situationen och smälter in. Man blir som en kameliont (stavning?).

Något som jag skulle vilja ändra med mig själv är bl.a. min ambition som kan förvandlas till en dominant sida vid grupparbeten och uppgifter. Om inte saker och ting inte riktigt flyter på eller stannar upp kan jag undermedvetet och omedvetet ta rollen som ledare och försöka styra upp allt. Detta kan folk ses som irriterande och jag skulle vilja ändra på att bli mindre bossig. Men som Sandra, en kompis till mig, sa. Hon sa att när man ger folk pikar och försöker styra upp så tar man det kanske för personligt och bygger upp en osynlig mur. Men min ambitiösa sida kan vara till nytta med då jag tar mig igenom de uppdrag jag tar på mig. Något jag också skulle vilja bli är mer frammåt. När jag lär känna nytt folk är jag först lite reserverad för att känna av stämmningen för att få en bild av hur personen är och på så vis anpassa mig till personens personlighet. Det innebär inte att jag fejkar, för behåller min personlighet, men jag förstärker eller förminskar mina drag en aning.

Men nu vill jag också påminna mig själv och andra att alla har en baksida och om allt vore perfekt så skulle man inte kunna glädjas av och uppskatta de positiva sidorna man har.