.

Kaos, så känner jag. Kaos, ilska, trötthet, sorg och tomhet. Jag har tappat tron på kärlek tror ja. Eller för tillfället i alla fall. Vad är det som håller ihop kärleken? Trodde jag visste men nu är totalt lost. Trodde att jag kunde hantera detta bättre men nu orkar jag inte mer, orkar inte med fler nedgångar i livet. Önskar att jag sno pappas sprit, supa, släppa allt och skita i allt. Men sedan kryper samvetet fram och viskar : fan vad patetisk du är. Det finns inga svar i mörkret så varför välja den vägen? Men ibland är mörkret tilltalande. Där finns inget och inget kan hända där nere som får en att sjunka längre ner. Patetiskt jag vet! Men just nu har jag tappat lust, skiter i vilket. Känslorna bubblar inom mig som kokande vatten och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen...

Hoppas morgondagen kan bringa lite lycka.